1. Min Frälsare, vad själave
du lider i Getsemane,
vem kan det rätt beskriva -
hur helvetets och dödens kval
och bäckarna av Belial
till ångest dej kan driva!
Nöden,
döden
dej förskräcker,
och du sträcker
dina händer
upp mot den som trösten sänder.
2. Så hjälper du min arma själ,
du trofaste Immanuel,
ifrån så stort elände!
Din ångest i en örtagård,
din kamp och strid med döden hård
min fara från mej vände.
Jag bör
därför
dej lovsjunga,
själ och tunga
dej må prisa,
som vill oss din nåd bevisa!
3. Dej vare därför lov och pris!
Ja, låt din Glädjeande vis
min håg och ande styrka,
att jag i mitt Getsemane,
i mitt bekymmer, kval och ve,
må tillitsfullt dej dyrka,
tacka,
blicka
bortom kvalen,
tåredalen,
finna friden
redan här och efter tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar