Som den gyllne solen bryter

Alt. koral:



1. Som den gyllne solen bryter
fram ur tung och kolsvart sky,
regn mot ljus och värme byter
så allt mörker måste fly,
så kom Jesus ur sin grav
och ur dödens djupa hav
upp med seger över döden
ja, med påskdagsmorgonglöden!

2. Tack, du store segerherre,
tack, du livets hjälte god,
som ej döden kunde spärra
in i helvetsmörkrets grop!
Tack för att du nu uppstått
och på själva döden rått!
Denna glädje ingen tunga
på långt när kan rätt lovsjunga.

3. Ligger jag i syndens bojor,
ligger jag i fattigdom,
ligger jag i kalla kojor,
ligger jag betryckt och tom,
ligger jag förhånad, trängd
och av världen utestängd,
ska jag i en grav försvinna,
här är ändå hopp att finna!
¨

4. Du till livet mej ska väcka
med din stora segers kraft.
Om än jorden mej ska täcka,
maskar tära kroppens saft,
eld och vatten sluka mej,
dör jag dock i tro på dej.
Jag till liv ska åter vakna,
ingenting ska jag då sakna.


5. Jesus, ge mej nu den nåden
med din helge Ande god
att med dina trogna gå den
väg som färgats av ditt blod,
så att jag ej nånsin mer
i den avgrund faller ner,
varifrån du upp mej ryckte,
då du döden undertryckte.


6. Tack för änglasångens hälsning!
Tack för livets fasta ord!
Tack för dopets bad till frälsning!
Tack för nådens nattvardsbord!
Tack för dödens bittra ve!
Tack för din uppståndelse!
Tack för himmelen du ger mej,
där i evighet jag ser dej!

Han på korset, han allena

Alt. koral:

1. Han på korset, han allena
är min fröjd och salighet. 
Ingen kan så väl mej mena, 
ingen så mitt bästa vet. 
Ingen är mot mej så god, 
ingen har hans tålamod. 
Söker jag kring land och rike, 
aldrig finner jag hans like. 

2. Jordisk vän kan lindra nöden 
för en vän som hjälp begär. 
Jordisk kärlek går i döden 
bara om den älskad är. 
Men finns någon mer än han 
som så tåligt älska kan 
att han allt för mänskor lider 
som i hat mot honom strider? 

3. Han på korset, han allena, 
annan är ej funnen än. 
Han, Guds Lamm, det milda, rena, 
dör för ovän som för vän. 
Ingen skillnad Jesus gör, 
lämnar inga utanför,
kämpar, blöder och vill kalla 
till Guds paradis oss alla.

4. Solen som från fästet lyser
över ond som över god
bara någon droppe hyser
av hans djupa kärleksflod.
Månen som från himlens hus
ger åt själva natten ljus
är ju som en skugga bara
av hans kärlekseld, den klara. 


5. Han på korset, han allena 
allt mitt hopp och goda är. 
Ingen må mej det förmena 
att jag håller honom kär. 
Vilken vän har här för mej 
såsom han utgivit sej? 
Han kan mej med Gud förena, 
han på korset, han allena.

Ära till dej, Kristus

1. Ära till dej, Kristus,
för den själanöd
som du led på korset
vid din bittra död.
Du som nu är upphöjd
i all evighet,
var oss nådig, bär oss
till din salighet.
Herre, förbarma dej,
Kristus, förbarma dej,
Herre, förbarma dej.

2. Om du inte blivit
människa som vi,
hade du ej kunnat
göra någon fri,
om du inte burit
korsets bittra ve,
hade vi fått lida 
i all evighet.
Herre, förbarma dej,
Kristus, förbarma dej,
Herre, förbarma dej.

3. Därför ska vår lovsång
stiga stark och fri,
Fader, Son och Ande,
intill evig tid.
Gud, må du bevara
alla dem som tror,
så vi aldrig mister
trösten av ditt ord.
Herre, förbarma dej,
Kristus, förbarma dej,
Herre, förbarma dej.  

Triumf! Halleluja!

 

1. Triumf! Halleluja!
Välkommen, Jesus, var
från stridens fält och höjder,
så munter, full av fröjder,
i segerdräkten röda,
uppstånden från de döda!

2. Du hade i din nöd
ej något slag av stöd,
din egen arm och iver
ditt stora verk bedriver,
så blev du segerherre
i både stort och smärre.

3. Just för att du för mej
så djupt förnedrat dej,
och till vår tjänst på jorden
för fallna dukat borden,
är du nu herre bliven,
har fått dej all makt given.

4. Om först en kvinna var
att tro på lögnens far,
nu allra först en kvinna
fick se dej övervinna
och vittnade om seger,
att du var död men lever!

5. Den Josef som vart såld
av oss i dödens våld
all oförrätt nu glömmer
och ingen av oss dömer,
oss syskon vill benämna
och allt sitt goda ämna.

6. O Jesus, dej ske pris
som på så härligt vis
har segrat över döden,
oss arma frälst ur nöden,
att vi med själ och tunga
ditt pris och lov kan sjunga!

Se, döden är dödad och livet står opp

Alt. koral:


1. Se, döden är dödad och livet står opp,
men graven har blivit begraven!
Upp stiger nu Kristus, vår salighets hopp,
och strålar kring landen och haven.
Han djävulens huvud och välde förstör
och löftet han givit till lösen han gör:
"Jag lever, och ni ska få leva!"

2. Min livsfurste steg med triumf ur sin grift
av egen gudomlig förmåga.
För döden han blivit ett dödande gift,
för helvetets plågor en plåga.
Han lever och dör ej i evighet mer,
och oss det gudomliga löftet han ger:
"Jag lever och ni ska få leva!"

3. Hur salig och helig är då inte den
som lott och delaktighet finner
i första uppståndelsen genom sin vän!
Den eviga döden ej vinner
i denne det ringaste välde och makt,
ty Frälsaren Jesus har lovat och sagt:
"Jag lever och ni ska få leva!"

4. Så skall jag då leva, fast nu inte jag,
ty Kristus mitt liv själv har blivit.
Jag lever i tron till min Herres behag,
som livet och allt mej har givit.
Han själv är min glädje, mitt ljus och min tröst,
och ljuvligt försäkrar hans trofasta röst:
"Jag lever och ni ska få leva!"

5. Nu är du, o grav, som en skugga, ej mer,
en tid du min stofthydda täcker,
men då sej min Jesus i härlighet ter,
till liv han ock stoftet uppväcker.
Jag lägger mej frimodigt ner i min grift;
min Jesus själv sätter som gravöverskrift:
"Jag lever och ni ska få leva!"

Jesus lär mej rätt betänka

  

1. Jesus, lär mej rätt betänka 
din tänkvärda, svåra död 
och din bittra pinas nöd: 
Hjälp att jag mej nu må sänka 
ned i dina helga sår, 
där jag liv och hälsa får. 

2. Öppna mej förståndets öga, 
så att jag den kärlek ser,  
som från dej till mej flöt ner, 
när du på det korset höga 
som ett lamm uppoffrad var 
och all världens synder bar. 

3. Högfärd ur min själ försvinne, 
när du, som den högste är, 
törnekronan ödmjuk bär! 
Världens svek och flärd jag finne, 
när du först blir högt berömd 
och till korset sedan dömd. 

4. Vällust mej då bitter blive, 
när den galla erbjuds dej, 
som bort räckas fram åt mej!  
Girighet jag från mej drive, 
när man, dej till hån och spott,
kastar om din klädnad lott! 

5. Judas´ kyss och Petri eder, 
Hannas´ list och Kaifas’ trug 
samt Pilati rädda hug  
och Herodi hala seder  
gör för alla klart att man 
ej på världen lita kan. 

6. Du blev för ett ringa värde 
av din vän förrådd och såld  
i det arga folkets våld, 
för att jag, som satan snärde,
skulle helt förlossad bli,
med ditt blod så köpas fri. 

7. Du blev gripen av de många, 
överfallen, bunden hårt  
och i mörkret släpad bort,  
för att jag, en usel fånge, 
bunden hårt i mörkrets band, 
skulle lösas av din hand. 

8. Grymt man dej för brott beskyllde, 
dej som aldrig gjorde ont, 
dej som alla hjälpt och skont, 
så att jag, den synduppfyllde, 
jag som ond och brottslig var, 
skall få njuta ditt försvar. 

9. Dina lemmar måste svida, 
när man dej med grymhet slog, 
stötte, ryckte, slet och drog,  
för att jag ej skulle lida 
vad min svåra synd förtjänt, 
men få straffet från mej vänt. 

10. Du hudflängdes och avkläddes,
så min sjuka, nakna själ 
skulle läkas, prydas väl. 
Du bespottades och häddes, 
för att jag skall ära få,  
när jag skall för domen stå. 

11. Utom staden du upphängdes 
på ett kors bland rövare
för att samla syndare
som av lagen utestängdes
från Guds nåd och välbehag
i ditt paradis en dag.

12. Därför vill jag övergiva 
världen med dess flärd och list 
och hos dej, o Jesu Krist,  
uti liv och död förbliva, 
vara med ditt kors förnöjd, 
äga blott i dej min fröjd. 

13. Ty ditt kors är all min ära 
och ditt blod min högsta skatt: 
ja, jag har mej föresatt, 
att jag vill din smälek bära, 
lida förr med dej förakt  
än behaga världens prakt. 

14. Värdes mej det hopp förläna, 
styrk mej i den fasta tro,  
att din möda var min ro,  
att du ville för mej tjäna,  
för att jag, en syndaträl, 
skulle få en frigjord själ. 

15. Sådant ville visst ditt hjärta
fullt av nåd försäkra mej, 
när det öppnades på dej
då din mun, av dödens smärta 
sluten och berövad röst
mer ej kunde tala tröst. 

16. Hjälp mej, Jesus, detta lära, 
hjälp mej detta stadigt tro,  
så får jag till själen ro! 
Ty jag kan ej rätt dej ära  
eller leva som jag bör, 
om jag inte med dej dör.

Låt oss nu Jesus prisa

1. Låt oss nu Jesus prisa;  
han är vår högsta tröst! 
Låt oss vår fröjd bevisa  
med hjärta och med röst! 
Ty han är nu uppstånden 
ur gravens djup, och våndan 
är nu i seger vänd. 

2. Det lejon har nu vunnit,  
som är av Juda stam,  
det dyra blodet runnit
och offrat är Guds Lamm. 
Av det är döden dräpen 
och avgrunds makt gjord häpen 
och arma världen frälst.  

3. Den Simson som var fången
har själv förlossat sej,
från graven öppnat gången
till liv för dej och mej.
Nu kan ej dödens plågor
och avgrunds heta lågor
besegra Jesu makt.

4. Den Jona, som man kastat 
i havet, stiger opp. 
Ur graven Jesus hastat  
sin frälsta värld till hopp. 
Nu vredens storm är stillad, 
vår återlösning gillad, 
förvärvat ett nytt liv. 

5. Se, ormen hade stuckit
vår Jesus i hans häl; 
och Jesus hade druckit 
ur bäcken, så hans själ 
fick ångest när han såldes; 
hans gudoms klarhet doldes 
i hans förnedringstid. 

6. Nu är den stora dagen, 
som Herren själv har gjort: 
Vår fiende är slagen 
och Kristi rike stort. 
Låt oss med själ och tunga 
om sådan seger sjunga 
och prisa Herren Gud! 

7. Nu kan en kristen fråga: 
Var är din udd, o död? 
Och frälsning hoppas våga  
ifrån en evig nöd. 
Guds namn nu vare lovat, 
för att han oss begåvat 
med segerns rika frukt! 

8. Vår själ har han uttagit 
från död, från fall vår fot,
och sorgens tår avtvagit  
och hämmat lagens hot. 
För Gud vi nu vill vandra
i kärlek till varandra
och så till livet gå!

9. I dopets flod rentvagna 
i Kristus är nu vi.
Med synderna borttagna
vår själ är frälst och fri. 
Gud själv hos oss nu verke 
och med sin Ande stärke 
i tron vårt nya liv!

Av hjärtat jag gläds åt att Jesus uppstod

1. Av hjärtat jag gläds åt att Jesus uppstod!
Han seger har vunnit,
en fristad mej funnit,
//: en vila så god ://

2. Ja, tack vare dej blir min grav som en hamn!
För sorger och möda
och sår som vill blöda
//: snart läks i ditt namn ://

3. Den dag jag får höra dej ropa mitt namn,
ur graven jag hastar
och svepningen kastar
//: och flyr till din famn ://

4. Då samlas de dina som sov i sin grav,
i rader så långa,
oräkneligt många
//: som vågor i hav ://

5. Den skara du löste ska följa dej glad,
i skinande dräkter,
med sången du väckte,
//: till himmelens stad ://

6. Vår segrande Herre och väldige Gud,
du utstod all fara
för att vi ska vara
//: din himmelska brud ://

Uppståndelsen vi firar

1. Uppståndelsen vi firar 
idag på livets dag, 
en glädjens påsk vi firar, 
Guds påsk till Guds behag.
Från död till liv och lycka, 
från mörker och till ljus 
har Jesus Kristus fört oss 
med segerhymners brus. 

2. Må han vårt hjärta rena 
så att vi står som hans 
för hela evigheten 
och ser hans himlaglans, 
så vi med fröjd kan höra 
med tack och lov till Gud
hans egen milda hälsning 
och ljusa segerbud. 

3. Må alla himlar jubla 
och jorden stämma in, 
må hela världen glädjas, 
men mörkrets makt: försvinn! 
Må synligt och osynligt 
tillsammans sjunga ut, 
för Jesus är uppstånden, 
vår fröjd är utan slut!

Minns din trofaste vän

Alt. koral:



1. Minns din trofaste vän,
hur på Golgata än,
då för synderna döden han led,
fast han grymhet blott ser,
han för syndare ber:
även du i den bönen var med!

2. Än han ber varje dag
ock för dej, som så svag
och för frestelsen bävande är.
Varför gör han det väl,
tror du, ängsliga själ,
om ej därför att han har dig kär?

Soldater och tempelvakt går över Kidron

1. Soldater och tempelvakt går över Kidron
med svärd och med stavar, med facklor och bloss.
De kommer att gripa den man som av Sion
har dömts till att pinas, att dödas, förgås.
Han brutit mot fädernas stadgar och lagar,
nu kommit den sista av Mästarens dagar.

2. I skuggan av träden den väntar, den skara
som följde sin Mästare, sin galilé.
De somnat av sorg, de har inget att svara
sin Herre, som satt dem att vaka och be.
Ett svärd, gömt i manteln, är allt de kan bjuda
till hjälp åt den jagade fursten av Juda.

3. Då träder han fram, ut ur skuggan, i ljuset,
en konung av Juda, i ord och gestalt.
Soldaterna stelnar och faller i gruset
vid ljudet av rösten, som stormar befallt.
Han spörjande blicken mot Judas nu vänder
och lämnar sig frivilligt i deras händer.

4. O, undran och skräck, nu min Herre är tagen
till fånga av Israels präster och råd.
Till döden han dömts av de män som har lagen,
i skärtorsdagsnatten, ett nattmörkrets dåd.
Men Fadern, som också i natten regerar,
i Frälsarens lidande dock triumferar.

5. Den man som de dömt men de alls inte känner
är världarnas Herre och Skaparens Son.
Hans hemlighet stor uppenbarats för vänner,
blir känd för all världen vid domsdagens dån.
Men nu som Guds Lamm han mot korset sig vänder,
hans vänner är borta och bundna hans händer.

Text och copyright: Christian Braw, publ. med tillstånd

Jesus, du kan dem förvandla

1. Jesus, du kan dem förvandla
som har övergivit dig
och med kärlek mot oss handla
fast vi lämnat livets stig.

2. Också Petrus kunde falla
så att han med eder svor:
"Ingen skall mig kristen kalla,
som om jag på Jesus tror."

3. Vad han kunde, kan vi alla.
Du vår svaghet ser och vet
att vi när som helst kan falla
för vår egen bräcklighet.

4. Inte kan vi det förklara
att vi svikit dig, som gett
livet för att oss försvara
och så mycket för oss bett.

5. Men du åter oss upprättar,
som när nattens tomma nät
du med stora fiskar mättar
och oss bjuder: "Kom och ät!"

6. Då blir sorgens ögon klara,
och vi ser att du på nytt
kommit åter till din skara,
som ifrån din nåd har flytt.

7. När med oss du bryter bröden
och är med ibland oss här,
kärleken besegrar döden:
allt för evigt sonat är.

Text och copyright: Christian Braw, publ. med tillstånd

Fröjd i höjden

1. Fröjd i höjden,
så att fröjden 
genljud ger i världen all!
Fröjd på jorden,
jubelorden
ger i himlen återskall!
Fröjdes djuren,
all naturen, 
botat är nu Adams fall,

2. gäldad skulden,
helgad mullen, 
ty uppstånden Jesus är,
vreden stillad,
lösen gillad
av vår Gud och Fader kär,
döden dräpen,
satan häpen
att hans välde stäcktes här.

3. Låt oss skynda
att ur synda-
fängelset med glädje gå!
Tänd var lampa
och nertrampa
satan som la bojan på!
Strax på stunden
från avgrunden,
syskon, låt oss nu uppstå!

4. Sjung nu psalmer,
frambär palmer
åt vår Gud och Människa,
som nu äger
härlig seger
över väldigheterna.
Draken krossat,
oss förlossat
har han ju! Halleluja!

Uppstånden är Kristus! Han kämpat och vunnit

1. Uppstånden är Kristus,

han kämpat och vunnit!
Vår fiendes glädje den blev inte lång.
En evig förlossning vår konung har funnit
och dödsfångar friat från bojornas tvång.
Uppstånden är Kristus! Se, natten försvunnit
och dagen vi hälsar med jublande sång.

2. Uppstånden är Kristus!

Vem kan oss fördärva
då Frälsaren själv är vår broder och vän?
Att liv och försoning åt världen förvärva
han dog på ett kors, men han uppstod igen!
Uppstånden är Kristus, och nu får vi ärva
med honom all himmelens glädje. Amen! 

Vid Jesu kors det kära

Alt. koral:


1. Vid Jesu kors, det kära
jag vill mej lägga ner,
ty skugga här i törstigt land
den höga klippan ger,
ett ljuvligt hem i ödemark,
en fridfull vilopunkt,
där dagens hetta, dagens tyngd
ej känns, där allt är lugnt.

2. O ljuva, trygga näste
där fågeln vila fått,
där kärlek och rättfärdighet
varann till mötes gått!
Som himlen fordom öppnad vart
för patriarkens syn,
i Jesu Kristi kors jag ser
en stege upp till skyn.

3. Se, gömd utav dess skugga,
på andra sidan där,
den hemska dödens mörka gap,
det skadar mej ej mer!
Ty korset står där mellan oss
och håller trogen vakt
med armen sträckt att skydda mej
mot gravens mörka makt.

4. Ty på det korset ser jag
en döende gestalt,
av den som pinad blev för mej,
för mej betalat allt!
Och hjärtat smälter i mitt bröst,
två under ser jag här:
hans kärlek är så rik och stor,
jag själv så usel är!

5. Så vill jag i din skugga,
du kära kors, bli kvar.
Den sol som ger mej liv och ljus
i Jesu blick jag har.
All världen med dess sorg och lust
gör aldrig själen nöjd.
Fördömd i mej, i Jesus har
jag ära, liv och fröjd.

Välsignad är du, Jesus Krist

Alt. koral:


1. Välsignad är du, Jesus Krist!
Din död har räddat mången!
Som Simson välte du till sist
den makt som höll dej fången.
Och mörkrets stora, stängda port,
den bar du bort,
fastän din dag var gången.

2. Från korsets träd du lyftes av
och bars till örtagården.
Där lades du i Josefs grav,
Pilatus skötte vården.
Du blev Guds sköna, gröna kvist,
o Jesus Krist!
En evig sommar spår den!

3. Tack Jesus, att min vilas tid
i stillhet ska förflyta!
För din skull får jag ro och frid,
hur satan än kan ryta.
Du håller vakt om mina ben
bland mull och sten
- vem törs då friden bryta?

4. För gott ska alla kroppens men
i graven stängas inne.
Jag ska stå upp helt frisk och ren,
all synd och brist försvinner.
Det gamla ska som rök förgå,
jag ska uppstå,
nytt liv med dej jag finner!

Se, kärlet brast och oljan är utgjuten

1. Se, kärlet brast och oljan är utgjuten!
Dess doft uppfyller själens sorgehus.
Din själ, av himmelsk vällukt rent omfluten,
blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.

2. Låt kärlet brista, låt dess nardus strömma,
var icke snål, bered din själ till fest.
Vad fröjdfullt överdåd! Låt själen tömma
sin bästa gärd för själens höge gäst.

Du som kom att oss försona

1. Du som kom att oss försona,
världen ger dej törnets krona,
men du ser jag ville vira
rosor för att korset sira,
ge mej, Jesus, mod därtill!


2. Vad har dej hos Gud bedrövat?
Vad såg du hos oss som strövat
bort från dej och dina vägar,
så att du oss nu förplägar
med ditt offer, livets bröd?

3. Jo, din kärlek, het som glöden,
är långt starkare än döden.
Mycket hellre ger än tar du,
därför in i döden bar du
i vårt ställe all vår skuld.


4. Men hur ska jag kunna skyla
hjärtats hårdhet och dess kyla? 
Ja, hur ska jag tacka värdigt
för det verk som du gjort färdigt,
för din kärlek och din nåd?


5. Jo, ditt blod är livets källa,
och ur den skall ständigt välla
kraft, som kan var klippa välta,
värme, som kan isen smälta,
nåd, som tvår mitt hjärta rent.


6. Under tårar jag dej beder
att du genom hjärtat leder
floden som kan klippor välta,
floden som kan isberg smälta,
all min blodskuld skölja bort.


7. Du vars liv för mej är givet,
låt i dej mej älska livet,
så för dej mitt hjärta bankar,
så att du i mina tankar
är dess djupa sammanhang!

8. Om jag än som strån ska falla,
om än hand och bröst blir kalla,
tar du ej ditt ord tillbaka:
aldrig ska jag döden smaka,
du har tagit syndens lön.

9. Ja, jag tror på korsets gåta!
Du kan frälsa och förlåta!
Stå mej bi mot satans lister,
ta min hand när ögat brister,
säg: Vi går till paradis!