Välkommen åter från de döda

1. Välkommen åter från de döda,
Fridsfurste, Hjälte, Evig Far,
som ormens huvud krossat har!
Nog sågs din kropp i striden blöda,
ditt hjärta brast, din mun vart kall,
av sorg vi knappt ett ord förmådde,
men som en Simson du dock rådde
och segrade mitt i ditt fall!

2. Se! Lejonet av Juda vinner
trots dödens udd och satans skott!
Nu har det sådant byte fått,
vars like ingenstans man finner:
var enda dyrbar mänskosjäl
från honom ulven hade rövat,
men fåfängt nu sin styrka prövat,
ty Hjälten var Immanuel!

3. Han är uppstånden, uppenbarad
för våra ögons häpna syn.
Som solen strålande i skyn
står han helt härlig och förklarad!
O vilken lycklig morgonstund!
Kom, bräckta rör, här får du styrka,
nu kan du på din sällhet yrka,
sen Frälsarn lagt så säker grund!

4. Upp, tungospel, upp, ärestoder,
upp, fröjdeskott från hjärtats skans!
Må alla fläta segerkrans
åt en så nådig vän och broder!
Lägg skrymtan bort! Här blir en dag,
då han allt folk för domen ställer,
då intet jäv och konstgrepp gäller,
men allting skiljes efter lag.

I Lammets död och smärta

 

1. I Lammets död och smärta
består mitt nådaval,
i hans uppstungna hjärta
och i hans själakval
jag anser mej intagen,
förlossad, friköpt nog
och detta på den dagen 
då han på korset dog.

2. Ack, vilken villolära,

med värsta våda i,

att Jesus till vanära

gå nådens tron förbi,

att hata och förkasta

hans evangelium

och helt onödigt hasta

till mörkrets pinorum.

3. Att offerblodets värde
ej gäller inför Gud
för dem som satan snärde
i syndens band och bud,
det är, fastän det klingar,
tvärt mot den Helga Skrift,
och själen mordiskt tvingar
likt giftigaste gift.

4. Visst gäller det för alla,
ja, vid Guds helga tron.
Dess värde kan ej falla,
men innebär pardon
för onda och för fromma;
men den det ej mottar
vill ej till bröllops komma
fastän han bjuden var.

5. Så är då Jesu lydnad 
vår sällhets enda stöd,
hans lidande vår prydnad
som står i liv och död.
Hans kärlek ej fördränkes
av Adams syndaflod,
men den som tror nedsänkes
och renas i hans blod!

6. Guds Ande, mej bevara
från all min egen tröst,
och lär mej vörda bara
att jag är återlöst,
det dyra ordet höra
till all min själafröjd;
se, det skall evigt göra
min ande i mej nöjd.

7. Är det Guds blod som strömmat
till alla själars väl,
vi må oss högt berömma,
vem har väl mera skäl
än Adams fallna släkte,
som blott för Gud består
i vita silkesdräkter
som vi i blodet får?


8. Ja, ville varje tunga
om det som Jesus gjort
predika, tala, sjunga,
så nåddes målet fort.
Ni herdar, troget ropa
i Andens höga värv,
så att vi allihopa
må räddas från fördärv!

9. Nu kom, ni mänskor alla
till nådastolen fram!
Bland oss låt evigt skalla:
Halleluja, Guds Lamm!
Ha evigt pris och heder 
av dina köpta får!
Så glädjen ut sej breder:
Guds salighet är vår!

Jesus, dina svåra plågor

1. Jesus, dina svåra plågor,
då du i min nöd gick in,
tänt min tros och kärleks lågor:
jag vill alltid vara din.

2. Själ och ande, liv och lemmar,
tiden här som kallas min,
allt åt dej jag överlämnar:
jag vill alltid vara din.

3. Fann du frälsning för de fallna,
låt nu aldrig någonsin
tro och kärlek hos mej kallna,
låt mej evigt vara din!

4. Skall i döden hjärtat brista,
svep mej i din kärlek in.
Hoppet sjunger vid min kista
att för evigt är jag din!

Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå

Alt. koral:

1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå 
i glans på Sions topp. 
Men svår var vägen du fick gå 
förrän du kom dit opp. 
Din börda, tung och mödosam, 
var världens synd och skam. 
Så sjönk du i vår jämmer ned; 
vem anar vad du led? 

2. Oskyldige, som så för mej 
gick smärtans tunga stig, 
din kärlek hårt har bundit dej, 
att fri jag skulle bli. 
Då slet du sönder våra band 
med genomspikad hand. 
Du gick med seger ur din grav; 
din död oss livet gav. 

3. Nu står en skara kring din tron, 
som snö så vit och ren. 
Vart öga strålar som en sol 
av att din glans få se. 
Och ordet om ditt slaveri 
då världen köptes fri, 
ja, vad du led för oss en gång 
är ämnet för dess sång. 

4. Tack, Fader, att du var så god 
mot Adams fallna ätt! 
Du frälste oss med Lammets blod 
och gav oss barnarätt. 
Dej prisar varje andetag 
och hjärtats alla slag. 
O Gud, för din barmhärtighet 
tack, tack i evighet!

Med sju sigill förseglad

PSALM OM DET LJUVLIGA SJUTALET
(Uppenbarelseboken 5:1-6, Jesaja 11:1-2)

1. Med sju sigill förseglad
hos Den som är på tronen
är boken stängd och reglad
och dold informationen.
Hör jorden häftigt gråta:
Vem kan Guds bok upplåta?
Giv oss din frid, o Jesus!

2. Den ende som har vunnit
är lejonet av Juda.
Vår vilsenhet försvunnit,
du mening har att bjuda.
Ett skott i David rotat
är du som skadan botat.
Giv oss din frid, o Jesus!

3. Ett barn i vår historia
med kunglig makt och ära,
kring huvudet en gloria
som endast Gud kan bära.
Du mitt i världens vimmel
förenar jord och himmel.
Giv oss din frid, o Jesus!

4. Men när mitt häpna öga
din härlighet betraktat,
jag ser att Kungen höga
är Lammet som blev slaktat.
Vår synd på dig du tagit
och dödens makt nedslagit.
Giv oss din frid, o Jesus!

5. Sju horn i Lammets panna,
fullkomlig kraft och styrka,
ger mod att troget stanna
i en försvarslös kyrka.
Fast starka makter ryter
din kärlek aldrig tryter.
Giv oss din frid, o Jesus!

6. Sju ögons klarhet rymmer
att du som allting känner
har blick för de bekymmer
som plågar dina vänner.
Osynlige, vi beder
att du oss ser och leder.
Giv oss din frid, o Jesus!

7. Där du går fram, Messias,
besegras allt som låser,
och slavarna befrias
där Rikets vårvind blåser.
Sju andar du nu sänder
ut över alla länder.
Giv oss din frid, o Jesus!

Text och copyright Hans Lindholm, publicerad med tillstånd

Tre träd är Stilla veckans träd

 

1. Tre träd är Stilla veckans träd,

tre träd som växt för Herren Krist.

Det första skänker palmens kvist,

det andra ger oss vin till sist,

på tredje han sitt liv har mist.

Tre träd är Stilla veckans träd.

2. Tre träd är Stilla veckans träd.

Palmsöndag ring nu in med malm,

din Herre möt med kvist av palm

och sjung din hosiannapsalm!

Se, Jesus går mot nöd och kvalm.

Tre träd är Stilla veckans träd.

3. Tre träd är Stilla veckans träd.
Skärtorsdagsnatt på bordet stod

en kalk med dryck från vinstam god.

"Nu kalken drick! Det är mitt blod."

Att dricka den ger kraft och mod.
Tre träd är Stilla veckans träd.

4. Tre träd är Stilla veckans träd.

Långfredag restes naken stam

på dödens plats, så full av skam.

Där korsfäst blev Guds rena Lamm.

O, stig med tack till korset fram!

Tre träd är Stilla veckans träd.