Kom, Frälsare, in

Alt. koral:



1. Kom, Frälsare, in
och blås på oss Andens välsignande vind.
Lys frid i vårt hus med ditt levande ord,
så blir denna plats till en himmel på jord,
där vardagens liv står i helgvacker skrud
i möte med Gud.

2. Sätt hjärtan i brand
och låt oss få känna din trofasta hand.
Ja, kom med din fridshälsning stilla och varm,
och fyll våra själar trots oro och larm.
Om vågorna vilda slår aldrig så tungt,
hos dej är det lugnt.

3. O härliga stund
när allt som vill hindra blir nergjort i grund,
när du går igenom vår reglade dörr
och gör oss så glada som någonsin förr!
Nu vid dina fötter vi sätter oss ner
och upp till dej ser.

4. Predika ditt ord,
som ger oss det bästa av allt på vår jord.
Bli kvar, så att tvivlaren erfara får
att du mitt ibland oss livs levande står.
Ja, låt oss få känna, med hjärtan i brand,
din frälsande hand! 

Älskande Jesus, lär mej att vörda

1. Älskande Jesus, lär mej att vörda 
kärleken varmed du älskar din brud! 
Frälsningens källa 
ser jag nu välla 
över oss alla, förbarmande Gud. 

2. Ängslige Jesus, lär mej att vörda 
ängslan i själen du känt för din brud: 
halvdöd i dvala, 
oss att hugsvala 
låg du, vår kvalde, bedrövade Gud. 

3. Fängslade Jesus, lär mej att vörda 
banden, med vilka du löste din brud. 
Friköpt blev trälen, 
lösgiven själen 
genom en bunden men allsmäktig Gud. 

4. Blodige Jesus, lär mej att vörda 
blodet, med vilket du tvådde din brud. 
Att vi är rena 
kan vi allena 
tacka vår röde och blodige Gud. 

5. Pinade Jesus, lär mej att vörda 
smärtan och slagen du tog för din brud.
Så ifrån pina
har du de dina
räddat för evigt, vår korsfäste Gud!  

6. Dödade Jesus, lär mej att vörda 
helvetesdöden du led för din brud!
Här ser vi döden
dödad och glöden 
släckt av vår döde, men levande Gud! 

7. Jesus, min Jesus, lär mej att vörda brudgummehjärtat du har för din brud! 
Må vi oss glädja, 
evigt tillbedja 
Jesus, vår Frälsare, Konung och Gud!

Påsk oss väcker, sorgen släcker

1. Påsk oss väcker,

sorgen släcker,

sorgen släcker till evig tid.

Nu är oss givet

ljuset och livet,

ljuset och livet med dagning blid.

Påskdag väcker,

sorgen släcker,

sorgen släcker till evig tid.

2. Räddningsmannen

övervann den,

övervann den som mörker spritt.

Helvetet gråter,

himmelen åter,

himmelen åter kan jubla fritt.

Räddningsmannen

övervann den,

övervann den som mörker spritt.

3. Sången tonar:

han försonar,

han försonar på dyrköpt vis.

Han ville böta

för att oss möta,

för att oss möta i Paradis.

Sången tonar,

han försonar,

han försonar på dyrköpt vis.

4. Tyngd av nöden

led han döden,

led han döden som syndens sold.

Han fyllde kraven,

nu ligger graven

nu ligger graven i Jesu våld.

Tyngd av nöden

led han döden

led han döden som syndens sold.

5. Morgonstunden

guld i munnen,

guld i munnen har än till oss.

Frälsaren lever,

vi ska få leva,

vi ska få leva, vår död till trots!

Morgonstunden

guld i munnen,

guld i munnen har än till oss.

6. Änglahärar

honom ärar,

honom ärar, ja, pris ske Gud,

flyger så glada

fram och tillbaka,

fram och tillbaka med glädjebud.

Änglahärar

honom ärar,

honom ärar, ja, pris ske Gud!

7. Med Guds skara

får vi fara,

får vi fara från grav till sky.

Tungorna glöder,

Herren vi möter,

Herren vi möter med lovsång ny.

Med Guds skara

får vi fara,

får vi fara från grav till sky.

Det är en som led döden istället för mej

1. Det är en som led döden i stället för mej,
jag var skyldig men friheten fick.
Mina synder i kärlek han tagit på sej,
när till korset han blödande gick.
Mina synder han bar
och mitt skuldoffer var,
o min Frälsare dyrbar och kär!
Vilken ångest han led,
då på korset han stred!
Ty han tog all min synd på sej där.

2. O så stilla och mild han mej mötte en gång,
han som frälste från synden min själ!
Endast han är min frid och jag sjunger min sång,
som ett tack, att han allt gjorde väl.
Mina synder han bar...

3. Jag med allt som mej dömer till Jesus får gå,
han ger vila och trygghet åt mej.
Jag vill leva för honom som älskat mej så,
att han tog mina synder på sej.
Mina synder han bar...

Vi stängde alla dörrar

1. Vi stängde alla dörrar
och fönsterluckor med,
låg vakna hela natten,
ryckte till vid varje steg,
i sorg och hopplös saknad,
med kvävda ångestrop,
i skräck för att soldater
skulle ta oss allihop.

2. Och just vid soluppgången
jag hörde någonting.
Nån bultade på porten
och ville komma in.
Jag skyndade till fönstret
och väntade mej se
en trupp med svärd och facklor
som skulle ta oss med.

3. Men det var bara Maria,
så jag gick och öppnade.
Johannes stod bredvid mej
när hon sa vad hon fått se.
Hon sa att han var flyttad
och lagd - ja, Gud vet var,
att stenen hade vältrats bort
och ingen kropp fanns kvar.

4. Vi sprang mot örtagården
i var sin högsta takt.
Johannes kom först till graven,
det var som Maria sagt.
Den svepning som låg stelnad
var ett tomt men orört skal.
Hur fick dom då ut kroppen,
dom som var här och stal?

5. Nåt konstigt hade hänt här,
jag visste inte vad.
"Ett under!" sa Johannes,
men jag var inte glad.
Fantasi och spekulationer,
för mej var det inte nog,
för jag såg hur han blev korsfäst
och sedan hur han dog.

6. Tillbaka i vårt hus igen
kröp skuld och ångest fram.
Allt stort och fint jag lovat
blev bara mera skam.
För när det kom till kritan
förneka´ jag och svor,
så även om han levde nu
blev misstron alltför stor.

7. Men plötsligt fylldes luften
av en doft av välkänd sort.
Ett ljus som spred sej överallt
drev alla skuggor bort.
Jesus stod framför mej
med varm och öppen famn!
Och jag sjönk ner på mina knän
och ropade hans namn.

8. Han reste mej på fötter,
då mötte jag hans blick.
Hans kärlek mot mej lyste,
hans liv och ljus jag fick.
Ja, efter skuld, förvirring,
nu lättnaden tog vid
och varje rädsla som jag haft
förbyttes nu i frid.

//: HAN ÄR VID LIV,
HAN ÄR VID LIV,
HAN ÄR VID LIV,
JAG ÄR FÖRLÅTEN!
HIMLENS PORTAR ÖPPNA STÅR ://