För att du inte tog det gudomliga

Sjung halleluja till vår Gud

//: Sjung halleluja till vår Gud! ://
//: Sjung halleluja! ://
Sjung halleluja till vår Gud!

//: Kristus har uppstått ur sin grav! ://

//: Sjung halleluja! ://

Kristus har uppstått ur sin grav!

Jesus, korsets man

 

1. Jesus, korsets man,

segern för oss vann,

Vägen, Sanningen och Livet är vår bror.

Hans rättfärdighet

och barmhärtighet

skänker evigt liv åt den som tror hans ord. 

Han ger oss ljus och glädje sann,

ja, dödens murar krossar han,

frigör syndens träl,

allting gör han väl,

lovsång strömmar som en vårflod i min själ.

2. Nådens morgon gryr,

nattens mörker flyr,

livets väg vid Herrens hand vi vandra får.

Skynda, käre vän,

fram till Frälsaren,

ta emot vår Guds barmhärtighet och nåd.

När Herren Jesus led och dog

han dina synder på sej tog.

Du i evighet

lita kan på det -

gläd dej över honom, din rättfärdighet!

 

Vid Gennesaret på stranden

 

De trodde att Jesus var borta

Uppstånden är vår Herre Krist

  

1. Uppstånden är vår Herre Krist, 

- halleluja, halleluja! -

till hela världens tröst förvisst. 

Halleluja, halleluja! 

2. För oss han led sin bittra död, 

- halleluja, halleluja! - 

att hjälpa oss ur evig nöd. 

Halleluja, halleluja! 

3. På tredje dagen dock uppstod, 

- halleluja, halleluja! - 

från död till liv vår konung god. 

Halleluja, halleluja! 

4. I denna påskens ljusa fröjd, 

- halleluja, halleluja! -

vi lovar Gud i himlens höjd. 

Halleluja, halleluja! 

*5. Den heliga Treenighet

- halleluja, halleluja! -

ske pris och lov i evighet. 

Halleluja, halleluja!

Text: Latinsk från 1300-talet, till tyska 1478, övers. 1610 (nr 168 i 1695 års psalmbok), bearb

Musik: Från 1300-talet / Michael Weisse 1531

  

Uppstånden är vår Herre Krist

1. Uppstånden är vår Herre Krist,

- halleluja, halleluja! -

vår Frälsare, så sant och visst

- halleluja, halleluja!

2. Om inte Jesus uppstått så

- halleluja, halleluja! -

vi vore ömkansvärda då

- halleluja, halleluja!

3. Men då han nu uppstånden är

- halleluja, halleluja! -

så prisar vi vår Herre kär

- halleluja, halleluja!

4. Vår påskdags morgon sej begav

- halleluja, halleluja! -

tre kvinnor ut till Kristi grav

- halleluja, halleluja!

5. De gick i tidig morgonstund

- halleluja, halleluja! -

med smörjelse, ja, flera pund

- halleluja, halleluja!

6. När de var framme alla tre

- halleluja, halleluja! -

två änglar fick de där då se

- halleluja, halleluja!

Ängeln:

7. Var inte rädda, kvinnor, här

- halleluja, halleluja! -

för Jesus nu uppstånden är

- halleluja, halleluja!

Kvinna:

8. O ängel kär, o ängel fin

- halleluja, halleluja! -

var finner jag då Herren min?

- halleluja, halleluja!

Ängeln:

9. Han är uppstånden, säger jag

- halleluja, halleluja! -

idag, på ljusets första dag

- halleluja, halleluja!

Kvinna:

10. Låt oss då se vår Herre Krist

- halleluja, halleluja! -

om han nu har stått upp sen sist

- halleluja, halleluja!

Ängeln:

11. Kom in och se, ge noga akt

- halleluja, halleluja! -

på platsen där man honom lagt

- halleluja, halleluja!

Kvinna:

12. Ja, han är borta, finns ej här

- halleluja, halleluja! -

var har du honom, ängel kär?

- halleluja, halleluja!

Ängeln:

13. Här är den svepning där vi såg

- halleluja, halleluja! -

hur han till tredje dagen låg

- halleluja, halleluja!

Kvinna:

14. Nu ser vi, det är sant och visst:

- halleluja, halleluja! -

uppstånden är vår Herre Krist

- halleluja, halleluja!

Ängeln

15. Ja, ni kan ses i Galileen

- halleluja, halleluja! -

han sa att han går dit igen

- halleluja, halleluja!

Kvinna:

16. Ha tack, ni änglar båda två

- halleluja, halleluja! -

med glädje går vi härifrån

- halleluja, halleluja!

Ängeln:

17. Ja, gå och säg till Petrus det

- halleluja, halleluja! -

de andra lärjungarna med

- halleluja, halleluja!

Kvinna:

18. Sjung med mej nu, sjung var och en

- halleluja, halleluja! -

att Kristus har stått upp igen

- halleluja, halleluja!

Gemene man:

19. Må var och en nu vara glad

- halleluja, halleluja! -

och prisa Gud i land och stad

- halleluja, halleluja!

Vänd nu om, ni sorgsna sinnen

 

När Israel i Egypten var (Låt mitt folk få gå)

Gå nu, Moses,
ner till Egyptens land,
säg åt Farao:
"Låt mitt folk få gå!" 

1. När Israel i Egypten var
- låt mitt folk få gå -
förtryck och träldom höll dem kvar
- låt mitt folk få gå.
Gå nu, Moses...

2. Så Moses gick till Farao ner
- låt mitt folk få gå -
och höll sej inte undan mer
- låt mitt folk få gå.
Gå nu, Moses...

3. Ja, Moses sa: "Guds ord ni hör:
'Låt mitt folk få gå,
var förstfödd hos er annars dör.
Låt mitt folk få gå!' "
Gå nu, Moses...

4. När Israel nått sitt Röda hav
- låt mitt folk få gå -
de gick där Farao fick sin grav
- låt mitt folk få gå.
Gå nu, Moses...

5. Och när de andra stranden nått
- låt mitt folk få gå -
de sjöng om segern som de fått
- låt mitt folk få gå.
Gå nu, Moses...

6. Låt oss ur slaveriet fly
- låt mitt folk få gå -
i Kristus får vi frihet ny
- låt mitt folk få gå.
Gå nu, Moses...

Jag tänkte jag visste vad kärleken var

 

1. Jag tänkte jag visste vad kärleken var,
jag trodde jag själv var god.
Så stod jag då framför den korsfäste man,
vars kropp blivit strimmig av blod.

2. Jag hörde han bad för den bödelsflock
som vid korset slog honom fast,
då var det som djupt i mitt hjärtas grund
en stenhård fördämning brast.

3. Jag knäböjde stilla vid korsets fot
- så bittra då tårarna flöt -
jag såg mej själv som en syndare stor,
som ofta mot kärleken bröt.

4. Jag såg att han tog det straff jag förtjänt,
fast han aldrig försyndade sej.
Då viskade jag: förbarma dej nu
och be, Herre, också för mej! 

5. Han böjde huvudet mot mej tyst,
denne bleke och korsfäste man,
och sa: Ja, i dag ska du vara helt visst
med mej i de levandes land.

6. De föll med sin frid över hjärtat ner,
hans muns välsignade ord.
Min synd jag såg och min Frälsare fann,
i de levandes land jag bor.

Kom nu hit, ni mänskoständer

  

1. Kom nu hit, ni mänskoständer,

ung och gammal, fattig, rik,

se er Skapare stå lik!

Hör, ni alla världens länder:

för att släktet göra sällt

har vår Konung dött i fält.

2. Såren fem och fler predikar

idel salighet och nåd,

som i kraft av fridens råd

alla syndare tillika

evigt frälsta göra kan

genom denne slagne man.

3. Se, så tyst som han där ligger

tycks hans bleka mun ändå

till oss alla tala så:

syskon, hör, jag ber och tigger,

se och tro att allt är gjort

som ni hade göra bort.

4. Tro att jag har dött för eder,

tro att jag har er utvalt

och er syndaskuld betalt.

Ärv nu med mej evig heder,

det är ert, allt vad jag gör.

Om ni öron har, så hör!

5. Sörj och gråt och klaga icke,

om det ej av kärlek sker,

ty det ska mej smärta mer

än att lämnas helt i sticket;

håll mitt offer ej ogillt

och mitt blod förgäves spillt.

6. Herre Jesus, vi vill höra!

För din nåd och kärlek ska

du en evig lovsång ha!

Vem vill nu sej själv förgöra,

som sej undervisas lät

av ditt tysta majestät?

7. Helge Ande, vi dej beder:

gjut dej över var och en,

ge oss tro och kärlek ren!

Att vår brudgum oss bereder

evigt liv i korsets död,

gör det till vårt hjärtestöd!

8. Amen! Kom! Här slutar flykten,

här är arkens öppna dörr,

ingen må stå hård som förr!

Sprid Guds ljusa nåderykten

att var själ är återlöst,

vilken dyrbar, evig tröst!

9. Låt oss allesammans sjunga

Lammets lov som oss har frälst,

men min tunga allra helst:

jag som sluppit bördan tunga,

vare glad av hjärtats grund

för hans nåd och fridsförbund!

 

I en värld av död

Vaka med mej

O Kristus, som led korsets nöd och skam

1. O Kristus, som led korsets nöd och skam,

hjälp mej den enda, svåra vägen fram!
Gör mej till ett med alla som just nu
av råa knektar pinas såsom du -

2. med barn och mödrar, som just nu förgås,
med män, som just i natt av kulor nås,
men, Herre, Herre, även med var knekt
som står och flinar ondskefullt och fräckt.

3. De är ju alla människor som jag,
och för oss alla led du Långfredag,
och för oss alla stod du också opp -
och därför är ditt kors mitt enda hopp.

 

I Kristus själv jag funnit liv

Bed för mej, Herre kär

Långt borta i Jerusalem

 '

1. Långt borta i ett annat land,

där låg en kulle grön.

En gång man reste upp ett kors

på denna kulles krön.

2. Vad Jesus Kristus lidit där

går inte att förstå,

men att han dog för allas synd,

det får jag lita på.

3. Han dog för att jag skulle bli

Guds egen, glad och god,

och nå till himmelen till sist -

vår räddning är hans blod.

4. Ja, sona människornas brott,

det kunde bara han.

Han ensam låser upp den port

som för till himlens land.

5. Hur mycket Jesus älskar oss

går inte att förstå.

Men honom vill jag hålla kär

och tro och lita på!

När över Kidrons bäck du går

Om Kristus döljes nu för dig

O natt av ljus som ej kan dö

Den tunga dagen går mot natt till sist