På en avlägsen höjd

Å låt mej få vara en liten kvist

1. Å, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist,
och måtte vi aldrig vi bli skilda igen,
men älska och älskas som vän hos vän!

2. Du i mina ådror har flutit in,
jag knäböjt och druckit ditt nattvardsvin.
Då styrktes min ande, så modlös och matt,
av den himmelska daggen från skärtorsdagsnatt!

3. Så flätas vi samman, vi vinkvistar små,
som bröder och systrar vi kring dej får stå.
Men låt oss ej vissna, o Herre, till slut,
bli brutna från stocken och kastas ut!

4. Så rensa mej, Jesus, med ömmaste tukt,
om kvisten då blöder, så bär den din frukt,
då läker du säkert mitt drypande sår,
du har mej så kär, du som bäst mej förstår.

5. Ja, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist!
Ditt kors ramas in av oss vinkvistar små,
och upp till ditt hjärta jag gärna vill nå!  

Modern stod med krossat hjärta

1. Modern stod med krossat hjärta 
vid det kors där, full av smärta, 
Sonen led för syndig värld. 

2. Gruvlig ångest henne brände, 
och hon modershjärtat kände 
genomborrat av ett svärd. 

3. O hur sorgsen, hur bedrövad, 
övergiven, tröst berövad, 
var Guds moder i sin nöd! 

4. Vem kan fatta vad hon lidit
och hur hennes hjärta svidit 
under Sonens bittra död? 

5. Kan du stå vid hennes sida 
utan att med henne lida 
under folkets spe och hån? 

6. Kan du tårlös se den smärta, 
som nu sargar moderns hjärta, 
lidande med älskad Son? 

7. För oss fallna mänskor plågad, 
smärtans kalk, till brädden rågad,
tömmer Sonen, ja, det sker!

8. Och vi hör nu mellan ropen 
av den grymma pöbelhopen
hur han till sin Fader ber. 

9. Jesus, du all kärleks källa, '
evigt ska ditt offer gälla, 
låt mej efterfölja dej. 

10. Må ditt kval allt ont förtära.
Att dej älska, att dej ära, 
lär din mor Maria mej. 

11. Låt alltmer mej lära känna
dina sår, låt dem sej bränna
in för evigt i min själ.

12. Du i smärta dej har vridit,
du för mej har döden lidit,
låt mej i din död få del.

13. Med din moder vill jag gråta.
För att kunna oss förlåta
syndens straff för oss du bär.

14. Låt vid korset mej få dröja,
ödmjukt där jag knä vill böja,
tillbe med din moder kär.

15. Jesus, nådens källa rika,
ser du mina krafter svika,
hjälp mej du att härda ut.

16. Låt mej leva till din ära,
ödmjukt jag mitt kors vill bära,
tålig intill livets slut.

17. Du som lidit sådan smärta,
tänd din kärlek i mitt hjärta
med ditt kors och med ditt blod.

18. Var mej när i varje fara,
mej från evig död bevara,
du min Frälsare så god.

19. Lär mej du att seger vinna,
i din seger hjälpen finna
också i min sista nöd,

20. så att fri från syndabanden
jag får nå de sälla landen
där det ej finns någon död. 

Ditt kors blev hela världens sol

1. Ditt kors blev hela världens sol,
dess ljus ej gränser finner.
Ditt kors blev ärans kungastol
där livets låga brinner.

2. På korset öppnar du din famn
och vilsegångna frälsar.
Från korset oss i Faderns namn
välkomna hem du hälsar.

3. Från korset din barmhärtighet
var ensam själ bestrålar.
Din kärleks kraft ej någon vet,
dess skönhet ingen målar.

4. Om alla hjärtan frusit till
och knutits alla händer,
din kärlek lika varm och mild
mot världen än sej vänder.

5. Och släcktes alla ljus vi haft 
och stängdes alla vägar, 
den som har upplevt korsets kraft
har evigt nog att äga.