På Sinai stod Herren Gud

1. På Sinai stod Herren Gud,
bland eld och rök och tordönsljud
han stod, fördold i töcken.
Basunen ljöd, och Herrens röst
med häpnad slog allt folkets bröst,
och berget skalv och öknen.
Och Herren talade och bjöd
och sade: Den är evigt död
som av min budords rätter
blott en åsidosätter.

2. O samvete, o röst av Gud!
Som himlens stjärnor lagens bud
oss lyser evigt klara.
Men vem på hela jordens rund,
vem finns, som kan i domens stund
den starke Hämnarn svara?
En enda finns, som svara kan:
"Allt är fullbordat!" säger han,
sin blick till himlen höjer
och ner sitt huvud böjer.

3. Från Sinai till Golgata
ditt öga vänd, o människa,
och se vad du har brutit.
För dig han lagens vrede bär,
o syndare, för din skull är
hans helga blod utgjutet.
O kom, försmält av ånger, kom
och låt ditt hjärta skapas om.
Låt tron din ande liva
och frukt i kärlek giva.


Text: (=SvPs1937 nr179) Frans Michael Franzén
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)