Själv oföränderlig och en

)



1. Själv oföränderlig och en,
o Gud, oss Andens enhet giv!
Du som i dopets bad gör ren
och ger oss tro och hopp och liv!

2. En är den gode Herdens hjord,
de dina känner du igen,
varhelst de lyssnar till ditt ord,
hur långt kring jorden spridda än.

3. Ja, där blott en förkrossad själ
upprättad blir av nådens röst,
där är din kyrka likaväl
som där en mängd tar mot din tröst.

4. Som du vid stängda dörrar stod
hos dina i Jerusalem
och bjöd dem frid och gav dem mod
och ut i världen sände dem,

5. nu här bland oss osynlig stå
och med ditt ord, din Ande bjud,
så tvivlarn själv utropar då:
"Jag tror, min Herre och min Gud"!

6. Min Gud, att lyfta mej till dej
du ville själv en mänska bli,
och, Herre, du ju köpte mej
med eget blod från träldom fri.

7. Så skulle jag ej på dej tro,
ej älska, lyda dej som din?
O, kom att i mitt hjärta bo,
där vig ditt rätta tempel in!