Herrens väninnor

(Grundtvigs originaltext finns här . Texten i klippet ovan är en norsk översättning med flera goda - eller bättre! - formuleringar, men jag ville här lägga mej närmare det danska originalet).

1. Herrens väninnor!

Apostelinnor!

Saliga prisar vi er än idag:

Ljus från graven, 

rosen som trädgården gav er 

förde ni in under sorgehustak.

2. Guld är att tala

det ni fick tala,

det är uppståndelsens levande röst:

"Herren lever,

Jesus, vår vän, vunnit seger!"

jublade ni, hela jorden till tröst.

3. Änglar förtärde

svepningens värde,

Herren sin glädje då la i er famn

att bevinga

och till apostlarna bringa,

glädje ur grav i den Levandes namn!

4. Alla här hemma

minns att er stämma

före apostlarna glädjen gav rum: 

livets gröda,

Jesus är ej bland de döda!

Så gav ni Herrens uppståndelse mun.

5. Herrens väninnor! 

Saliga kvinnor,

som hjälpt oss lossa vår tunghäftas band.

Påsk ger åter

skratt mitt i sorgen och gråten,

vittnesbörd än från förlåtelsens land!

Den som svikit fick en fråga (Herre, du vet allt)

Då Herren Jesus korsfäst var

1. Då Herren Jesus korsfäst var
och hånad blev, gav han till svar 
sju ord för oss på jorden. 
Behåll då väl i minnet kvar 
de helga, dyra orden! 

2. Det första ord han hördes be,
det var en bön för syndare,
och än hans förbön hör du:
Förlåt dem, Fader, för de vet 
ju inte vad de gör nu.

3. Hans andra ord, som kärlek bär 
till mor och vän vid korset, är 
en bön som son och broder: 
O moder, se din son är där, 
o son, se där din moder! 

4. Hans tredje ord, Gud vare pris, 
är tröstens ord på samma vis 
när han hörs rövarn svara: 
I denna dag i paradis 
ska du med mej få vara. 

5. Hans fjärde ord oss lära kan 
hur han, Guds Son och avbild sann, 
för vår skull straffad blivit: 
Min Gud, säg varför, ropar han, 
har du mej övergivit? 

6. Jag törstar, är hans femte ord. 
Han som berett oss nådens bord
sin törst ej släcka mäktar.
Besinna det, du fallna jord:
din Gud för dej försmäktar! 

7. Hans sjätte ord, det innebar 
att nu den seger vunnen var 
om vilken Skriften ordat. 
Vår frälsning nu en borgen har - 
han sagt: Det är fullbordat. 

8. Hjälp, Gud, att i vår sista strid
hans sjunde ord, så fullt av frid, 
vi i vår suckan blande:
I dina händer, Fader blid, 
jag lämnar nu min ande.

Du är min nådastol