1. Du helga dag, du smärtans stund
då salighetens dyra grund
blev lagd i Jesu blod och sår;
dej minns vi genom alla år.
2. Kom, folk och släkten, ge nu akt:
se hur en hjälte går till slakt,
en stor och majestätisk man,
men o så plågad! Vem är han?
3. Han är vår Gud och anförvant,
all världens liv, ja, det är sant,
han är den helga kvinnosäd
som ger oss frukt från livets träd,
4. den andre Adam, som för oss
beslutat själv i nöd förgås,
så är han om vår välfärd mån,
den store Gudens ende Son.
5. Vem har i mänskligheten del
och kan idag gå kall och stel?
Ack, du som liv och anda har,
vid denna akt tillstädes var!
6. Kom fram till örtagården här
och se hur stor hans ångest är,
han nalkas evigheters kval
för millioner själars tal.
7. Min Gud, du kämpar mycket svårt,
min Gud, det tar dej alltför hårt.
Nu ser jag vad det kostar dej,
min Goel, att förlossa mej.
8. Jag undrar hur du härdar ut.
Så outsägligt tungt beslut!
Men se, det är det fridens råd
du fattat själv av evig nåd.
9. Och just som vi med andakt såg
att du i bön till Fadern låg,
så fängslas du av mörkrets makt,
en spetsgård slår nu om dej vakt.
10. Du går, ja, villigt går du fram
till döden, som ett felfritt lamm,
när du leds bort att slita spö,
anklagas, smädas, dömas, dö.
11. All världen, se nu hur det går:
vår Skapare för domen står!
Se hur han tålig, mild och god
för oss vill offra liv och blod.
12. Du Abrams släkt, vad tänker du?
Säg vad du tar dej för just nu!
Den fånge i din hand du har
har spisat hemma hos din far.
13. Hur går du åt din nådastol,
all himlens glans och jordens sol,
som förde dej med väldig hand
ur träldom in i Kanaans land?
14. Trots allt det blod du offrat har,
som tydlig föremålning var,
så känner du dock ej igen
Messias, rätta Frälsaren.
15. Den ende som är ren som snö
av romarmakten döms att dö.
Ack, Jesus, blir den domen din,
som evigt borde vara min?
16. Låt oss nu alla stå i ring
och skåda dessa underting
kring Jesu kors, kring Golgata,
kring Herren över himlarna.
17. Här ser vi nu vår Gud upphängd
för oss och jordens syndamängd.
Ja, här är nu Guds rena Lamm
förbannat fäst vid korsets stam.
18. Han spikas, smädas, pinas, ja,
förbannas, dödas som han sa,
och allting sej i sinnet satt
att mitt på dagen göra natt.
19. Här står det jämmerligen till,
men kosta vad det kosta vill,
om jorden som han själv har byggt
som brand ur elden skall bli ryckt.
20. Det kostar outsägligt på,
men han av kärlek tänkte så:
"för bruden gör jag det med ro,
ack, att hon bara ville tro!"
21. Så blev allt färdigt, väl beställt,
och fallna släktet kan bli sällt.
Nu är vi alla Adams barn
förlossade ur dödens garn.
22. Var är nu gamla ormen stadd?
Vad sticker nu hans ettergadd?
Var ligger nu ditt stulna rov,
du Edens tjuv och arga bov?
23. Gå, satan, bort med evig skam,
besegrad av ett menlöst lamm,
i bojorna som själv du smitt
till avgrundsmörka fängslet ditt.
24. Här står vår segerhjälte stor
på platsen kvar, vår Gud och bror,
i segerdräkten vit och röd
och triumferar i sin död.
25. Så går han i det helga in,
till Herren Gud och Fadern sin,
han banar väg, ger fri pardon
och plats vid sin och Faderns tron.
26. Tro det så skall din själ få ro!
Ta aldrig an en annan tro!
Ditt liv, ditt arv består däri -
allt annat är bedrägeri.
27. Förbarmande Immanuel,
predika för min skrämda själ
vad helig skrud och salva god
vi äger i ditt dyra blod.
28. Pris, ära, lov, halleluja
åt Herren över himlarna
som själv ger härligheten glans!
Vart mänskohjärta vare hans!
